Til minne om Tron

Mimir Johansson, leder av Rød Ungdom skriver dette på sin blogg. "Rød Ungdom skylder Tron Øgrim hele sin eksistens for den innsatsen han la ned i (ml)-bevegelsen på 70-tallet. I min verden er det likevel ikke tiden 30 år tilbake han skal hedres for, men den fantastiske hjelpen han ga både meg og andre unge revolusjonære helt opptil i dag. Det er bare å ta hatten av å ønske Tron sine siste kameratslige hexer."

Norsk esperantoforbund publiserer bildet til høyre og skriver "Tron Øgrim (maldekstre) dum la UK en Vilno, julio 2005, kun dudek samtempaj pensoj en la kapo.
Dekstre Jardar E. Abrahamsen."

Tre frå utlandet

Gerhard Helskog er i Washington DC, Scott i Storbritannia og Jesse i California.

Dikt fra Bengt Johansson

Vi har fått dette diktet fra Trons svenske venn Bengt Johansson

Framåt! Utan tvekan. Framåt!

Hjärtat stannar saktande in!
Den gamla muskeln verkar ha tjänat ut, gjort sitt.
En beståndsdel.
En enda och ändå så central.
Livet ersätts,
av tomhet och kyla, minnen av värme.
Utan hjärtat, utan arbete – förtvivlan, tomhet.
Att begravas utan att dö?
Att finnas men inte synas?

Pojkarna springer omkring på gården,
leken tycks planlös, våldet dess uttryck.
Vad övar de sig i?
Jag minns det inte så, vill inte så.

Kvällen är ljum och stilla,
en vanlig svensk försommarkväll.
En stilla vind fångar min uppmärksamhet
till andra sidan gatan där en smal gång
leder mellan höghusen,
in i ett litet skogsparti.
Fåglarnas kvällssång blandar sig
med det lågmälda samtalet
mellan tre män utanför servicebutiken.
Tre människor – tre hjärtan.
Levande begravda.
Syns inte, finns inte.

Hur gick det till,
hur kunde jag bli så bortglömd?
Det borde inte ha varit möjligt.
En omsorgsfullt planerad,
utdragen våldtäkt!

Livet, värmen,
våra känslor och tankar,
intas och förändras.
Barnen leker krig,
men vet inte varför.
Ja, varför?
Framtiden går sönder
och vi låter det ske.


Trots den ljumma sommarkvällen
fryser jag,
inifrån.
En andlig förlamning
där kyla och tomhet
farit mig i halsen
och kopplat
ett dödligt strupgrepp.

Sammanbitna människor,
Ständigt på jakt.
Reducerade till
konsumenter.
Vem är det
egentligen
som konsumerar vem?
Och tystnaden lägrar oss girigt
behärskar oss
behärskar tid och rum.

Trött.
Parkbänken står lägligt.
En liten flicka kommer springande,
spritter av liv.
“ Pappa, pappa, titta här!”
En liten vit sten från marken.
Fascinerad, med total koncentration,
undersöker hon sitt fynd.
“ Pappa, hur kan en sten bli vit,
är det en riktig sten?
Pappa, hur blir det sten?”
Ska du dela ditt barns
oförstörda livsglädje?
Och hur?
Pappa, hur kunde det bli
så kallt?

Men ändå.
För ett ögonblick tappar kylan sitt grepp
och tillförsikt fyller mitt inre.
Jag, som är andra tankars tid och rum.
Jag, som försvann, glömdes bort,
men som lever kvar i det tysta skrikets,
förtvivlade protest.
Jag, som är alla hjärtan.
Jag kan krympa
men jag kan inte dö

Ord fra Rune Pedersen

Denne nekrologen har tidligere stått i Moss Avis og Moss Dagblad.

Om Tron Øgrims bortgang

Kulturpersonligheten, kommunisten, internettentusiasten, forfatteren, debattanten osv...Tron Øgrim døde i Oslo 23. mai, bare 59 år gammel. Han begraves 1. juni på Østre Gravlund.

Da Moss kommune startet Voksprosjektet i 2000, var et åtte ukers motivasjonskurs det sentrale elementet. Tron Øgrim ble invitert til å holde foredrag for deltakerne, som var sosialhjelpsmottakere og arbeidsledige. Tron presenterte seg med navn, kilo og hvor mange land han hadde vært i. Så snakket han og deltakerne fire timer om hvordan de trodde framtida ville bli, og til slutt fikk alle signerte bøker av forfatteren.

Det ble ikke med den ene gangen. Siden 2000 har Tron stilt opp på Moss Voks tre eller fire ganger hvert år og diskutert de store spørsmåla i livet og verden med deltakerne i motivasjonskurset. Omtrent 300 arbeidsløse har vært med i en av disse kostelige seansene med Tron de siste sju åra. Både for oss ansatte og deltakerne var hans besøk et høydepunkt i motivasjonskurset. Han øste av sine helt uforliknelige kunnskaper, samtidig som han var djupt opptatt av innspilla som deltakerne kom med, og Tron var oppriktig interessert i de menneskene han møtte på denne måten.

Han vil bli husket lenge på Moss Voks. Ingen kan fylle hans rolle i motivasjonskurset.

Rune Pedersen

Tron blant dei mest ettersøkte...

på sesam.no. Det skriv Side2.

Teknisk Ukeblad og fleire bloggar

Teknisk Ukeblad har eit minneord:

[...]I forrige uke døde Tøgrim, bare 59 år gammel. Og dermed er en viktig stemme i IT-Norge stilnet. Han turte nemlig å si de høye herrer midt i mot. Det hadde han for så vidt gjort hele livet – både som aktivist, politiker, journalist og forfatter.[...]

To bloggarar til; Rune og turn.self.off.

To bloggarar til

Neprimerimye frå Storbritannia:

Tron Ogrim has died but his life was not in vain as he spent it well fighting for a better future for humanity. That most precious quality was regularly on show in his contributions to the Spotters list an oftimes silly but peculiarly serious discussion list for the followers of the doings of the multitude of warring groups which situate themselves on the left worldwide. It matters not a jot that Tron had politics that had little in common with my own. What mattered when reading Tron was that sense of humanity and humour he conveyed that is only possessed by those who have fought and alas lost battles with the enemies of humanity. Tron fought those battles and it would seem he played a role in leading our side in his homeland. But now he fights no more and it is left to others to continue that fight. We shall win!

Torill Mortensen:

[...]Tron Øgrim did not grow old, but compared to the teenagers who today feel they have just discovered this terra incognita, the unknown land their parents know nothing about, he was of another generation. Perhaps almost two generations apart. But he was an active user, one of those where the border line between user and developer blurs, one who understood the net and its structure, not just its immediate use.[...]